Framtiden för miljöjournalistiken i Barentsregionen

Barentsregionen är rik på naturtillgångar. Här finns skogen, malmen och oljan. Det lockar storföretag och skapar rikedomar – men också miljörisker.
Journalistiken är en försvarslinje för Barentsregionens invånare och natur. Men hur lätt är det att granska mäktiga gruvbolag när resurserna på redaktionen är knappa?
I en ny rapport tittar Reportrar utan gränser närmare på miljöjournalistikens utmaningar.

Ivar Andersen är utrikeskorrespondent och redaktör för Arbetet Global. Han har bevakat miljöfrågor i bland annat Japan, Sydafrika och Ukraina. Nu jobbar han på en ny rapport om miljöjournalistikens utmaningar i Barentsregionen.

Arne Müller har under lång tid granskat gruvindustrin och andra naturresursbranscher. Det har bland annat resulterat i böckerna "Smutsiga miljarder - den svenska gruvboomens baksida", "Elbilen och jakten på metallerna" och "Norrlandsparadoxen". För den sistnämnda boken tilldelades han en Guldspade 2016. Sedan fem år tillbaka arbetar han som frilansjournalist, med bas i Umeå. Dessförinnan har han under många år arbetat för SVT och TV4 i denna stad. 

Thomas Nilsen är redaktör för Barents Observer, en engelsk-/ryskspråkig nättidning som skriver om utvecklingen i Arktis och nordliga Skandinavien. Tidningen har sedan 2019 varit censurerad av ryska myndigheter och Thomas Nilsen själv är persona non grata i Ryssland på grund av sitt arbete för pressfrihet. Han har ett speciellt intresse för journalistik, säkerhetspolitik och militära frågor i norr. Men också klimatfrågor och ryska påverkansoperationer.

Ulrika Nohlgren är allmänreporter vid Norran med ansvar för vård, omsorg, kommun och granskning. Även miljö och klimat ingår sedan ett par år i hennes bevakningsområde. Men utmaningarna är många: Hur lockar du läsare? Och vilka miljörelaterade frågor är ”okej” att rapportera om i Skellefteå? 

Katarina Carlsson, verksamhetsledare för Reportrar utan gränser Sverige, leder samtalet.

VÅRA SPONSORER